Varför lämnar jag kvar en enda makaron på tallriken? Det är ju löjligt. Men jag tänker inte äta upp den!


Förövrigt kan jag tala om att jag har inget att äta och jag känner inte direkt för att gå till affären heller. Detta har jag:
pasta, ris, bulgur
tre matlådor i frysen (men tyvärr inte längre nån micro)
hamburgerbröd
wokgrönsaker
tre ägg
en halv deciliter spenat ungefär
två burkar majs
en burk annanas

Det kanske kan bli en god måltid?

Men jag är inte så intresserad av mat, för jag har ett jättestort problem idag (eller ja problem och problem, det beror väl på hur man ser det). Jag har fått en 2a på 35 kvadrat i stjärnskruvarna. Jag har velat ha en sån lägenhet i typ ett år och det är jättehöga poäng för att få dom. Jag var och kollade på den igår och den var riktigt fin. Men nu vet jag inte hur jag ska göra längre. Det står mellan:

1. Mitt faktiskt ganska mysiga men väldigt lilla korridorsrum, med ett delat och ganska skitigt kök. 2200 kr. Ingen hyra i juni och juli.

2. En egen tvåa med pentry, som ligger ca 5 minuter från där jag bor nu. 3300 kr i månaden, och hyra alla 12 månaderna.

För det första kommer det kosta 1000 kr extra i månaden, men det tror jag inte kommer bli ett problem. Jag har ändå 4000 kr över efter att jag betalat hyran.

För det andra kommer jag få lägga ut 6600 kr i hyra under nästa sommar, när jag inte har csn. Det betyder att jag måste jobba. Det hade jag väl egentligen tänkt ändå, men jag gillar att ha flera dörrar öppna. Tänk om jag vill åka ut och resa hela nästa sommar istället? Med en lägenhet kommer jag nog bli lite låst.. Å andra sidan så har jag ett och ett halvt år kvar så det känns som att det är nu eller aldrig. Flyttar jag inte nu så får jag stå ut här i korridoren i ett och ett halvt år till, utan att klaga.

För det tredje så flyttar typ alla utom jag från korridoren nu, så det kommer bli fyra nya som flyttar in i höst, och det kan ju både bli bättre och sämre.

För det fjärde så är jag van vid att bo litet, att dela kök och ha det lite småskabbigt. Jag är däremot inte van vid att ha en egen fin lägenhet, och jag är rädd att jag kommer känna mig som ett bortskämt rikemansbarn (nu kanske dom flesta ändå tycker att 35 kvadrat är väldigt litet, men jag tycker det känns som en lyxlägenhet). Dessutom är jag rätt nöjd med att jag står ut att bo såhär och inte klagar så mkt som alla andra. Ett snyggt hem kommer man väl ändå ha nån gång i livet, så det är väl inte så bråttom.

För det femte så tänker jag på att när jag väljer ett alternativ går jag miste om det andra, och hur ska jag kunna veta vilket som skulle ha blivit bäst? Det vet man ju aldrig. Det är det jag hatar. Dessutom har jag ingen magkänsla, utan ska alltid tänka så förståndigt hela tiden, eller lyssna på vad alla andra tycker. Jag hatar att ta beslut, jag kan liksom inte ens välja vilket bröd jag ska köpa på ica, eller vilken tandkräm jag ska ta. Typiskt..

För det sjätte har jag allt jag behöver förutom att jag tänkte köpa: soffbord 200 kr, tvbänk billig, och en bordskiva ca 200 kr. Några billiga stolar, om inte mamma o pappa har några. Dom har iaf soffa och micro.

Jag måste bestämma mig senast imorn. Vilken skit.
Jag kanske inte borde ta någon av dem. En husbil kanske vore lämpligare. Då har jag boende och resmöjlighet i ett.

Jag singlade just slant 3 ggr, och alla 3 gångerna blev det det snygga lägenheten. hm?