Jag är ofta rätt så tankspridd, och det kan vara lite jobbigt ibland när man gör bort sig på olika sätt.

Jag har bland annat:
- Kört omkring med handbromsen i ganska länge, tills det börjat lukta bränt.
- Ringt på fel dörr hos en kille när jag skulle träffa hans föräldrar för första gången (trots att jag varit där två gånger förut). När ingen öppnade ringde jag och frågade varför ingen var hemma, och han talade då om att dom bodde en våning upp!
- Försökt låsa upp fel dörr, i fel hus, sent på kvällen, när jag skulle hem till en gubbe som hade hemtjänst.
- Kört iväg med bilen, med min handväska hängande på sidobackspegeln, utanpå bilen.
- Kört mot rött, och krockat.
- Ofta letat länge efter saker som jag sen upptäckt att jag håller i.
- Backat in i olika saker (lite lätt bara) för att jag helt enkelt har glömt att titta bakåt.

Idag när jag läste i världens bästa psykologibok, som vi håller på med just nu, så stod det om tankspriddhet. Efter dom exemplen så kändes inte min tankspriddhet så allvarlig längre. Haha.

Voltaire var tydligen väldigt tankspridd, och en gång råkade han skriva ett kärleksbrev som han inledde med "min kära Hortense" och avslutade med "min älskade Adele".    hahaha.

Sen var det någon engelsk adelsman som vid ett tillfälle skulle möta en god vän vid tågstationen, men i sin tankspriddhet steg han istället på ett tåg och försvann.   hahaha.