Det är en konstig känsla jag har haft i flera dagar nu. Allt är så jobbigt och jag saknar en person. Jag sitter bara på kvällarna och väntar på att mamma ska ringa. Jag blir så besviken när jag går och sover nä hon inte har ringt än. Jag vill inte att hon ska släppa mig bara sådär.

Sen är det i skolan så svårt och jag har svårt med koncentrationen det har ja alltid haft. Allafall har jag upplevet det så. Men det kan också bero på att alla lärare i min skoltid har sagt till mig att jag behövde koncentrera mig mer på ett sätt.
Jag tror om man frå höra en sak mycket så tror man att detär så.
Jag kanske till exempel är jättebra på matematik och på att laga middager. ? Men det är saker jag alltid har hört att jag inte är bra på. vaddå jag kanske inte tycker det är roligt.
Jag tror allafall att dendär Bo var nedrans dum när han sa att jag inte ens skulle försöka läsa matte B. Vad enade han med det egentligen. Det är ju klart som korvspad att jag skulle försöka. Men det gjorde jag inte för han sa att jag inte skulle det. Det var dumt av mig att lyssna på en så korkad lärare. Men det visste jag ju inte då.

Alla har bara sagt att jag är bra på det praktiska inte teoretiska. Men det kan jag väl visst vara, men det är inte lika roligt.
Ingenting är egentligen svårt här i livet det är vägen dit som gör det svårt.
Allt måste man öva på.